4 öre Ringtyp med blått posthorn på baksidan
Total upplaga 23 200 000 märken.
Valören trycktes 12.4.1886 – 1892 då den ersattes av 4 öre Tvåfärgad siffertyp.
Användes främst som singelfrankering på trycksaker (portot gällde 1880-30.6.1919).
Men även på andra försändelser t.ex. som kompletteringsvalör 30+4+4 för 38 öres rekporto till t.ex. USA.
Trots den stora upplagan och stora användningen av 4 öres märken är många märken är sent avstämplade i förhållande till när de trycktes. Det är inte ovanligt att märken på vanligt papper är avstämplade efter 1889. Detta beror troligen på att åtgången var mycket hög på vissa orter medan många andra skickade mer sparsamt trycksaker. Samma förhållande finns på en del andra valörer avsedda för speciella försändelsetyper.
Nyanser
Djupgrå (Facit-Nr 42a)
Färgstyrka 7-8
Vanligt papper
Utgivet 1886, normalt avstämplade 1886-1888
Upplaga 6 000 000
Grå (Facit-Nr 42b)
Färgstyrka 5-6
Vanligt papper
Utgivet 1886, normalt avstämplade 1886-1889
Upplaga 6 000 000
Ljusgrå (Facit-Nr 42c)
Färgstyrka 3-4
Vanligt papper
Utgivet 1886, normalt avstämplade 1886-1889
Upplaga 5 500 000
Gråsvart (Facit-Nr 42d)
Kraftigt jämntjockt tryck
Färgstyrka 8-9
Gulaktigt papper
Utgivet 1889, normalt avstämplade 1889-1892
Upplaga 5 700 000 (tillsammans med 42e)
Ljusgrå – Grå (Facit-Nr 42e)
Färgstyrka 3-6
Gulaktigt papper
Utgivet 1889, normalt avstämplade 1889-1892
Upplaga 5 700 000 (tillsammans med 42e)
Varianter
Tjock siffra (Facit-Nr 42v4)
4:an i valörringen är betydligt kraftigare och med oskarpa konturer.
De oskarpa konturerna syns oftast tydligast på foten som är ojämn och sned.
De jag sett är alla avstämplade 1887-1889, alltså inga på gulaktigt papper (42d och 42e).
Skuggad eller streckad siffra (Facit-Nr 42v3)
Denna variant som kan ses på samtliga Ringtypsmärken med öresvalörer är betydligt ovanligare och normalt svagare på märken med blått posthorn än de tidigare utgåvorna.
Ibland ses märken med del av suddigt ”tryck” på baksidan. Detta syns normalt som delar av ramlinjer. Dessa skall ej förväxlas med spegeltryck, rättvända tryck på baksidan eller partiella spegeltryck.
Denna i sig trevliga kuriositet har normalt uppstått när ej torra ark lagts mot varandra.
Liknande kan ses på de flesta utgåvorna av våra äldre svenska märken, speciellt vanligt är det på 1920-talets bandmärken.
Rambrott på märkets yttre ramlinje finns i flera olika positioner.
Det här avbildade märket i nyans d med typiskt kraftigt tryck har brott på både den övre och den högra yttre ramlinjen. Dessutom finns en svag oregelbunden svart linje i den övre marginalen. Denna linje är en detalj på tryckplåten som inte skulle komma med i trycket men har uppstått p.g.a. det kraftiga trycket, kraftig infärgning och mjuk däckel (underlag).
Rambrott på Ringtypsmärken är intressanta och uppskattas av många samlare men inte särskilt ovanliga.
Lämna ett svar