Liggande Lejon

Märkena utgavs som kompletteringsvalörer till Vapentyp öre. Anledningen till den nya designen var att det fanns missnöje över att det var svårt att utläsa valörerna på Vapenmärkena, varför denna nya design med större valörsiffror togs fram. Först ut var 3 öre med en ganska tydlig valörsiffra följt av de senare 17 och 20 öre med än tydligare vita valörsiffror på färgad bakgrund. Samma ”stil” på valörsiffrorna användes till de senare Ringtypsmärkena.

Då märkena fanns till försäljning på postkontoren samtidigt som Vapenmärkena bör inte försändelser med utgåvor från dessa båda emissioner räknas som blandfrankeringar, det var ofta enda sättet för dåtidens brevskrivare att få ihop rätt frankering på brevet. Däremot är en blandning av Liggande Lejon och Ringtyp en blandfrankering även om detta också var fullt normalt på flera postkontor kring 1872/73.

Tryckning

Samtliga märken är tryckta i ark om 100 märken utförda i boktryck.
Plåtarna bestod av 4 x 25 klichéer (kvartsark), samma grundtypsfel finns därför 4 gånger i varje ark.
Dessa 25 olika kallas för grundtyper och de flesta märkena har också så kallade grundtypsfel
Tryckningen utfördes i Per Ambjörn Sparres tryckeri men under långa perioder sköttes tryckningen av Georg Scheutz och senare av hans son Edvard Scheutz. 1872 övertog Pehr Olof Bagge tryckningen.

Papper

Under perioden har tre olika handgjorda papper använts. Papperna hade vattenmärke i marginalen, utan för det område frimärkena skulle tryckas på.

Marginalvattenmärke 1

1858 – mars 1872 användes ett handgjort papper med marginalvattenmärke 1.
Under en period maj 1863 – juni 1864 användes ett något tjockare, porösare och mjukare papper som med åren blivit något gulaktigt.

Kronornamentet fanns i de 4 hörnen och dessa var sammanbundna av två linjer. Delar av detta marginalvattenmärke 1 kan ibland ses på frimärken i form av streck. Alla märken med vattenmärken är alltså från tryckarkets ytterkant och normalt (eller alltid?) från arkets lodräta ytterkant där vattenmärket ses som lodräta streck (normalt 1 streck).

Marginalvattenmärke 2

Från april 1872 användes ett gulaktigt handgjort papper med marginalvattenmärke 2. Detta papper användes endast till sista tryckningen av 5, 12 och 30 öre

Inga lösa märken har setts med detta vattenmärke.

Tandning

Under perioden har tre olika tandningsverktyg använts som samtliga gett tandning 14.

Ojämn tandning = om man drar en linje längs tandningshålens innerkant är denna ojämn där ett eller flera hål är djupare än de övriga. Tänderna är olika breda och olika långa. Hörntänderna är ofta dåligt utformade och olika.

Jämn tandning = om man drar en linje längs tandningshålens innerkant är denna jämn där tandningshålen är lika djupa. Tänderna är ungefär lika breda och ungefär lika långa. Hörntänderna är tämligen lika.