Eftertryck skillingar

Bakgrund
Märkena trycktes för att huvudsakligen skickas som referensmärken till utländska postkontor. Anledningen till detta var att märkena fortfarande var frankeringsgiltiga (de blev ogiltiga först 31.12.1910) och därför behövdes i de sammanställningar av giltiga svenska frankotecken som skickades till utlandet.

Märkena såldes även till samlare.
De sena tryck som gjordes av skilling banco märkena utfördes med nya klichéer vilket gör att de betecknas eftertryck. Nytryck kallas sådana sena tryck som utförts med de ursprungliga klichéerna. Märkena trycktes i små ark som bestod av 9 klichéer med marginal runt om. Arken perforerades med samma tandningsmaskin som de för tiden kurserande märkena, som var avsedda för ark med 100 märken. 1868 och 1871 års tryck med 1865 års för Vapentyp öre och Liggande Lejon använda tandningsmaskinen som gav tandning 14. 1885 års tryck med den för då Ringtyp avsedda tandningsmaskinen som gav tandning 13.

Märken trycktes vid fyra tillfällen
1868 I (E1) alla valörer. Även eftertryck av det svarta lokalmärket (6E1)
1868 II (E2) alla valörer. Även eftertryck av det svarta lokalmärket (6E2)
1871 (E3) endast 3 skilling. Även nytryck av lokalmärkena (6N1 och 13N1)
1885 (E4) alla valörer. Även nytryck av lokalmärkena samt vapentyp öre (6N2, 13N2, 7-12N)

Tryckarken och dess tandning
För 1868 (I och II) och 1871 års tryck användes samma tandningsverktyg som för de då normalt kurserande märken Vapentyp i öre. Detta verktyg kallas för 1865 års tandningsverktyg och gav en något jämnare tandning än 1855 års tandningsverktyg som användes till originalmärkena.

Tandningsverktyget var avsett för ark om 100 märken. Trots att eftertryckens ark endast innehöll 9 märken användes fullstora pappersark avsedda för 100 märken.
Arken träddes upp i tandningsverktyget på en nål på vänster respektive höger sida, placerade mitt på långsidorna mellan 5 och 6 raden. Nålarna var fast i tandningsverktyget. Med de normala arken om 100 märken var det lätt att passa in nålarna mellan frimärksraderna, men med eftertrycken hade man endast frimärksrader på ena långsidan vilket gjorde det svårare.
Ibland kom arken snett vilket gjorde att nålen inte hamnade i arkets marginal utan i tandningslinjen. Detta kallas för uppnålningsfel. Ark som ej nålades upp rakt i verktyget fick förutom uppnålningsfel även en ej rak märkesbild i förhållande till tandningen.
För att underlätta uppnålningen och undvika ”tandningsfel” drog man ett blyertsstreck vågrätt över hela arket mellan frimärksraderna. Dessa streck finns ofta kvar på märken och kallas för passningsstreck.

Felet syns oftast på märken från 1868 års 2:a tryck (E2) i position 6 i det sista tandningshålet upptill. Kan ibland även synas på position 3 då i det sista tandningshålet nertill.

Exempel på passningsstreck. Strecken syns i övre marginalen.

Märkenas position i tandningsverktyget:
E1 trycktes på arkets vänstra sida och har tandningspositionerna 41-43, 51-53 och 61-63.
E2 trycktes på arkets högra sida och har tandningspositionerna 48-50, 58-60 och 68-70.
E3 trycktes på arkets högra sida och har tandningspositionerna 48-50, 58-60 och 68-70.

På E2 pos 6 i tryckarket eller tandningsposition 60 finns ibland en dubbeltand på höger sida som uppkommit pga en nål i tandningsverktyget varit avbruten. Nålen har dock reparerats och därför finns ej felet på alla märken.

Efter perforeringen skars det överflödiga pappret bort vilket gjort att det inte finns något standardmått på de bevarade arken. Marginalerna kan variera i storlek.

1885 års eftertryck tandades med samma verktyg som användes för de då kurserande Ringtypsmärkena och gav tandning 13. Detta gör att det är lätt att skilja denna upplaga från de andra.
Till skillnad från de tidigare trycken användes nu hela pappersarket. Man tryckte 9st 9-block på varje pappersark och för att få plats med dessa tryckte man ända ut i marginalen.
I alla de fyra hörnen på pappersarket fanns marginalvattenmärke. Detta vattenmärken kan synas på märken från position 1, 3, 7 och 9 i tryckarken.
Efter tryckningen skars 9-blocken ut innan tandningen. Även dessa har olika breda marginaler.
Det är oklart vilka tandningspositioner som användes men troligen har även dessa tandats i mitten på vänster eller höger sida i tandningsverktyget. Det är inte ovanligt att dessa blivit mer eller mindre felplacerade i tandningsverktyget så att tandningen hamnat i märkesbilden.