Lösen

Lösenmärken kallas i andra länder oftast för portomärken.

De användes för att betala det felande portot när ofullständigt eller helt ofrankerade försändelser skulle hämtas och lösas ut på postkontoren. Innan lösenfrimärkenas införande 1.1.1874 betalades avgiften kontant eller i vissa mycket sällsynta fall med de då kurserande vanliga frimärkena.
Det var dock inget tvång att lösenmärken skulle sättas på försändelsen och makuleras med postkontorets stämpel utan den gamla kontantmetoden användes även den efter 1872.
Den interna kontrollen på postkontoren och även till postens centralförråd lär har varit mycket bristfällig vad gäller lösenfrimärkena. Ett exempel är att när märkena drogs in 31.12.1891 fanns inget krav från centralförrådet att märkena som fanns kvar på postkontoren skulle återsändas och redovisas utan respektive postkontor (postmästare) fick göra som de ville med sitt lager. Ett flertal sålde sina lager som ostämplade eller stämplade märken till samlare och handlare, det finns även fall omskrivna av dåtida samlare som köpt märken och serier till priser under det nominella värdet. Detta är orsaken till att man än idag kan hitta stämplade märken (främst tandning 13) med bevarad gummering, dessa kan dock även komma från någon form av massinlösen där ark eller större enheter stämplats men inte klistrats upp på något brev eller annat papper. Det är även från dessa försäljningar som merparten av de idag bevarade ostämplade märkena kommer.

Tryckplåtarna

1_4_block — 4-block med 3xkort och 1xlångt fotstreck

Märkena gavs ut under två olika perioder där den första har tandning 14 och den senare tandning 13.
Alla märkena i respektive valör är tryckta med samma plåt. Plåtarna som bestod av 100 märken tillverkades på så sätt att ett 4-block kopierades 25 gånger vilket innebar att fel som fanns på något av de 4 ursprungliga märkena återfinns på 25 märken (vart 4:e) i det färdigtryckta arket. Det tydligaste exemplet på detta är 1 öres valören som har varianten ”långt fotstreck på L i LÖSEN” på vart 4:e märke. Det här avbildade 4-blocket har tre märken med det normala korta fotstrecket och ett märke (det nedre högra) med långt fotstreck. Samma variant finns även på 24 och 12 öres valörerna med skillnaden att på 24 öre har vart annat märke (50 st i ett 100-ark) kort respektive långt fotstreck medan 12 öres valören är ett individuellt plåtfel som endast finns på ett märke på hela kartan.

För valören 1 krona användes två plåtar, en för varje färg med halva märkesbilder.

Udda stämplar

Det finns procentuellt sätt fler udda makuleringar som t.ex. färgade stämplar på lösenmärken än vanliga frimärken.

Några exempel på färgade stämplar:

Några exempel på udda stämplar är:

hudiksvall_strivstil — Hudiksvall skrivstil

Denna typ av stämplar kan i många fall vara diskutabla om de verkligen har använt för att makulera lösenmärken eller om de är efterstämplade.

Antedaterade och falska stämplar

Lösenmärkena är den i svensk filateli mest vanskliga vad gäller märkenas avstämpling. Här finns en hel del antedaterade stämplar, helt falska stämplar, efterstämplingar, fantasistämplar, märkliga bläckmakulerinar och stämplar från tiden efter märkenas giltighet.

En antedaterad stämpel är en stämpel med tillbakadraget årtal (kan även vara datum och månad eller alla tre), t.ex. en stämpel som visar 1.1.1872 som som i verkligheten är stämplad 1890.

En falsk stämpel är helt enkelt en förfalskning av en stämpel.

Då det inte fanns någon riktig kontroll när märkena blev ogiltiga 31.12.1891 såldes många märken till handlare och samlare (även under det nominella värdet), både som ostämplade och stämplade. Ibland användes även annorlunda stämplar vilka normalt ej användes på frimärken som t.ex. rekstämpeln ”R” och ”oinlöst”. Detta har gjort att det är mycket svårt och i vissa fall i princip omöjligt att skilja på riktiga och antedaterade stämplar.

Flertalet av de stämplade märkena som såldes hade stämplats i hela 100-ark med försäljningsdagens datum eller sent datum, dessa är så kallade efterstämplade märken.

De mest omskrivna är stämplar är:

HUDIKSVALL efterstämplingar på tandning 14 och 13 som ofta ses i enheter där stämpeln saknar årtalssiffrorna och ibland även siffror för datum.
LINKÖPING 15.5.1880 falska stämplar av normalstämpel 16 i svartviolett färg. Kännetecken för denna falska stämpel är att punkterna över Ö är innanför stämpelns cirkel och dessutom finns en linje mellan datum och månadssiffrorna.
GRENNA eftersämplade märken.
ÖSTERSUND efterstämplade märken.
LJUNGHUSEN antedaterade/falska stämplar eftersom postkontoret öppnades 1905 då lösenmärkena redan var indragna.
EXPERIMENTALFÄLTET antedaterade/falska stämplar eftersom postkontoret öppnades 1905 då lösenmärkena redan var indragna.

På den senare 13-tandade utgåvan finns många tveksamma orter/stämplar, en av dessa är YXNERUM som ofta även ses på tandning 14.

yxnerum_2_7_1875_1ore14 — Yxnerum antedaterad?

yxnerum_3_10_1876_6ore14 — Yxnerum antedaterad?

yxnerum_6_10_1877_3ore14 — Yxnerum antedaterad?

Här avbildade YXNERUM stämplar från 1875 (1 öre), 1876 (6 öre) samt 1877 (3 öre) är troligtvis antedaterade, d.v.s. stämplade senare än vad datumet visar. De avbildade märkena har dessutom tydliga spår av krackelerad gummering i pappret, som rimligtvis inte kan ha uppstått bara 1-3 år efter tryckningen och gummeringen.

En ytterst tveksam stämpel är Sjögestad då denna ofta ses på just lösenmärken i förhållande till vanliga märken. De är ovanligt ofta blåa, vackert stämplade, ses ofta i enheter och ofta stämplade 31.12.1891 vilket är sista ”försäljningsdagen” för lösenmärkena.