När frimärkena införds i Sverige den första juli 1855 fanns inget tvång att frankera breven. Avsändaren kunde välja att betala portot kontant varpå inga frimärken sattes på brevet.
Ingår i Lennart Järnums utställningsexponat.
Obetalda inrikes brev godtogs inte av Postverket och delades därför inte ut till mottagaren. Undantaget var obetalda brev som postades i brevlådor ombord skepp (skeppsbrev) eller diligenser fram till 19.4.1860 vilka godtogs mot att mottagaren fick lösa ut brevet för det felande portot utan extra avgifter.
Även brev som var frankerade för fel viktklass delades ut mot lösen, exempelvis ett brev i 2:a vikklassen som endast frankerats för 1:a viktklassen fick mottagaren lösa ut mot det saknade portot.
Lösenstämplar för inrikes brev, först med 4 skilling sedan 12 öre fanns i Stockholm, Norrköping och Uddevalla.
Brev som utväxlades med andra länder kunde däremot fram till ca år 1865 skickas obetalda för samma kostnad som kontant betalda (ej frankerade) eller fullt frankerade brev. Skillinaden var att mottagaren fick betala portot vid mottagandet.Omkring 1865 infördes straffavgift för obetalda brev som då blev dyrare.
I Sverige hade vi ett stort antal lösenstämplar med olika siffror som stämplades på ankommande obetalda brev för att visa vilket belopp mottagaren skulle erlägga för att få ut sitt brev.
Inom Öresundsregionen fanns ett reducerat så kallat närporto fram till den siste september 1865. Detta var halva det ordinarie portot, 6 skilling banco som räknades om till 18 öre vid valutareformen 1.7.1858. Det gällde för brev från Helsingborg, Landskrona och Malmö på den svenska sidan som skickades till Helsingör eller Köpenhamn, samt i motsatt riktning.
För obetalda närportobrev från Danmark fanns en speciell lösenstämpel med texten ”18 öre” vilket var samma porto som ett svenskt brev kostade. I Danmark fanns inga lösenstämplar, man skrev beloppet för hand.
Lösenmärken införs 1.1.1874
Första januari 1874 kom de svenska lösenfrimärkena som nu skulle användas för att betala det felande portot när ofullständigt eller helt ofrankerade försändelser skulle hämtas och lösas ut på postkontoren.
Det var dock inget tvång att lösenmärken skulle sättas på försändelsen och makuleras med postkontorets stämpel utan den gamla kontantmetoden användes även efter 1874 och ibland makulerades inte lösenmärkena på breven.
Kontrollen på postkontoren och även i Postverkets centralförråd lär har varit mycket bristfällig vad gäller lösenfrimärkena. Ett exempel är att när märkena drogs in 31.12.1891 fanns inget krav från centralförrådet att märkena som fanns kvar på postkontoren skulle återsändas och redovisas utan respektive postkontor (postmästare) fick göra som de ville med sitt lager. Ett flertal sålde sina lager som ostämplade eller stämplade märken till samlare och handlare, det finns även fall omskrivna av dåtida samlare som köpt märken och serier till priser under det nominella värdet. Det är från dessa försäljningar som merparten av de idag bevarade ostämplade märkena kommer vilka huvudsakligen var av de senare utgåvorna med tandning 13.
Märkena saknar landsnamn vilket inte behövdes eftersom de endast användes i Sverige av postverkets personal. Även andra länders lösenmärken saknar oftast landsnamn.
Öresvalörerna 1, 3, 5, 6, 12, 20, 24, 30 och 50 öre var enfärgade medan högvalören 1 krona var tvåfärgad precis som de samtida Ringtyp och tjänstemärkena.
Hela tillverkning av lösenmärkena var mindre nogrann jämfört med de vanliga frimärkena. Märkesbilden och tryckplåtarna hade inte riktigt samma format som Ringtyp men samma tandningsverktyg användes vilket normalt ledde till snedcentrerade märken.
Märkena gavs ut under två olika perioder där den första har tandning 14 och den senare tandning 13. Alla märkena i respektive valör är tryckta med samma plåt. Plåtarna som bestod av 100 märken tillverkades på så sätt att ett 4-block kopierades 25 gånger vilket innebar att fel som fanns på något av de 4 ursprungliga märkena återfinns på 25 märken (vart 4:e) i det färdigtryckta arket. Ett tydligt exempel på detta är 1 öres valören som har varianten ”långt fotstreck på L i LÖSEN” på vart 4:e märke. 4-block har tre märken med det normala korta fotstrecket och ett märke med långt fotstreck. Samma variant finns även på 24 och 12 öres valörerna med skillnaden att på 24 öre har vart annat märke (50 st i ett 100-ark) kort respektive långt fotstreck medan 12 öres valören är ett individuellt plåtfel som endast finns på ett märke på hela kartan.
För valören 1 krona användes två plåtar, en för varje färg med halva märkesbilder.
Lösenmärkena användes på både inrikes försändelser och på obetalda eller felaktigt frankerade försändelser från utlandet.
Lösenmärkena avskaffades 31.12.1891 och därefter användes vanliga frimärken och/eller gröna etiketter för att markera och betala felaktigt frankerade försändelser.
Lämna ett svar