Både de svarta och rosalila märken med valören 120 öre är tryckta med samma plåtpar efter gravyr av Paul Wilcke från år 1925. Sven Ewert har inte gjort någon gravyr till de rosalila märkena som anges i en del äldre litteratur.
De svarta märkena ersatte 140 öre svart Postemblem eftersom portot för inrikes postpaket med en vikt mellan 3-5 kg sänktes till 120 öre. De rosalila märkena ersatte de svarta eftersom det var svårt att avläsa stämplarna på dessa, något som dagens samlare är tacksamma för.
120 öre svart
Märket trycktes i 8 465 ooo ex mellan 2.9.1925 och 22.10.1933.
Alla har 2-sidig tandning och utgavs i rullar med 100 eller 500 märken.
Plåtskarvtecken från där de båda plåtarna sattes ihop runt tryckcylindern finns i form av siffrorna 3-2 som kan ses i både övre och undre marginalen.
Facit upptar endast en nyans ”(olivaktigt) gråsvart-svart på A1 eller A2-papper” (Facit-Nr 171a), men man kan ganska tydligt skilja på två olika nyanser.
Svart (8-9) på A1- eller A2-papper
Olivaktigt gråsvart (7) på A1-papper
Det olivaktiga inslaget kan vara svårt att uppfatta men dessa är alltid ljusare än de svarta. Märken på A2-papper är alltid svarta.
120 öre rosalila
Märket trycktes i 3 650 1oo ex mellan 23.10.1933 och 1939 då det ersattes av 120 öre Tre Kronor i samma färg.
Alla har 2-sidig tandning och utgavs i rullar med 100 eller 500 märken.
Plåtskarvtecken från där de båda plåtarna sattes ihop runt tryckcylindern finns i form av siffrorna 3-2 som kan ses i både övre och undre marginalen.
Alla märken har samma tryckfärg men olika pappersorter:
Rosalila (4-5) på A1-papper (Facit-Nr 172a)
Rosalila (4-5) på A2-papper (Facit-Nr 172a)
Rosalila (4-5) på A3-papper (Facit-Nr 172b)
Denna valör är den som oftast är svårast att skilja på de tonade A1 och A2 papperna från det rent vita A3 pappret. Detta gäller framför allt A2 och A3 som båda har en tydlig vira och samma tjocklek. Märkena är tryckta med så kallat ”rent tryck” där ingen tryckfärg tonat pappret på framsidan. När man ska skilja mellan papperna så ska man studera baksidan och de otryckta marginalerna som på A1 och A2 är svagt rosatonade medan det på A3 är rent vitt. Man skall alltså inte studera baksidan där frimärksbilden finns då denna alltid ger ett viss genomslag av tryckfärgen.
Tänk också på att inte studera smutsiga eller solkiga märken då pappersfärgen på dessa oftast är förändrad, utan använd endast rena och fräscha märken.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.