Ringtyp tandning 14

Pappersorter

Under 1872 användes både ett gulaktigt slätt och ett vitt papper som har en något ojämnare yta om märket betraktas på baksidan.
Det gulaktiga pappret finns i två olika tjocklekar. Ett tunnare mer genomlysande som i vissa fall fått en ”genomslagen” färg och ett mer normaltjockt papper. Det tunnare pappret har använts för den första leveransen (a-nyanserna) på 3, 6 och 30 öre. De gulaktiga papperna lyser svagt i en fluorlampa medan det vita inte ger något utslag.

Leveranser och nyanser

Indelningen av leveranserna, deras datum och upplagor bygger huvudsakligen på den i 1963 års handbok gjorda uppställningen. Vissa ändringar och tillägg har gjorts men datum och antal tryckta märken t.o.m. 1874 är oförändrade.

På många valörer blir trycket mer suddigt med åren, allt eftersom plåtarna blivit mer och mer slitna och man då troligen använt en mjukare däckel vid tryckningen. Däckeln är det underlag som finns under plåten vid tryckningen. En mjuk däckel gav ett mjukare/suddigare tryck medan en hård däckel gav ett hårt/skarpare tryck.
För vissa valörer som t.ex. 12 öre som trycktes i stora upplagor har dock plåtarna bytts ut, vilket gör att suddiga och oklara tryck även finns på tidigare nyanser.
Skuggade siffror syns allt som oftast på märken från senare nyanser (tryckningar/leveranser).
En annat plåtslitage är tjocka siffror som är karakteristiskt för 12 öringens k och l nyanser. Efter dessa tryckningar har de slitna plåtarna troligen bytts ut mot nya. Tjocka siffror kan ibland även ses på 30 öresvalören.