Den totala upplagan för 12 öre tandning 13 var 2 776 650 varav 213 950 märken övertrycktes med den nya valören 10 1889, orsaken till detta var portsänkningen från 12 till 10 öre för ett inrikes brev i 1:a viktklassen. Därefter fanns inget behov av valören 12 öre.
Samtliga märken är tryckta med samma plåt som tandning 14. Plåtfel finns beskrivna här.
Nyanser
d-nyansen har i 1991 års handbok benämningen ”tät botten” men liknande tryck kan ses på märken i alla nyanserna. Bottentrycket har i princip blivit mer och mer suddigt och tät med åren då plåten blivit mer och mer sliten.
Det är säkert att a-nyansen trycktes för första gången 1881, men första tryckår för de övriga nyanserna är osäkra men är med största sannolikhet efter 1881.
Gråaktigt blå (Facit-Nr Tj 17a)
Färgstyrka 4-5
Utgivet 1881
Blå (Facit-Nr Tj 17b)
Färgstyrka 5-6
(Utgivet 1881/1882)
b-nyansen är rent blå utan någon direkt toning.
Matt ljusblå (Facit-Nr Tj 17c)
Färgstyrka 2-4
(Utgivet 1882)
c- och d-nyansen är de som normalt har det tätaste och suddigaste bottentrycket. Skillnaden mellan nyanserna är att c-nyansen är matt och ljusare än den något mörkare d-nyansen som har en klarare och mer ”lysande” färg.
Klarblå (Facit-Nr Tj 17d)
Färgstyrka 4-6
(Utgivet 1882)
Djupblå (Facit-Nr 17e)
Färgstyrka 6-7
(Utgivet 1883)
e-nyansen är den klart mörkast blå nyansen.
Spegeltryck (Facit-Nr Tj 17v4)
Märkesbilden syns tydligt från baksidan (kraftigt genomlysande) som en spegelbild, d.v.s. omvänd i förhållande till framsidan.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.