Den totala upplagan för valören 20 öre är 1 500 000 märken fördelad på 6 nyanser.
Samtliga på vanligt vitt papper förutom den sista L16e2 som är tryckt på det gulaktiga pappret.
Bland 20 öringarna finns även en av de intressantaste objekten bland de svenska lösenmärken, nämligen de så kallade ”Almvik-halveringarna”.
Ultramarinblå (Facit-Nr L16a)
Färgstyrka 5-7
Vanligt papper
Utgivet 1878
Blå (Facit-Nr L16b)
Färgstyrka 5-7
Vanligt papper
Utgivet 1882
Klarblå (Facit-Nr L16c)
Färgstyrka 5-7
Vanligt papper
Utgivet 1886
Ultramarinaktigt blå (Facit-Nr L16d)
Färgstyrka 5-8
Vanligt papper
Utgivet 1889
Mattblå (Facit-Nr L16e1)
Färgstyrka (3-5?)
Vanligt papper
Utgivet (1890?)
Blå (Facit-Nr L16e2)
Färgstyrka 4-6
Gulaktigt papper
Utgivet 1891
Ibland med ett ultramarint inslag i färgen, men det är fram för allt det gulaktiga pappret som särskiljer nyansen från de övriga.
Otandat märke (Facit-Nr L16v2)
Normalprov
Position 1 med hörnmarginal från tryckarkets övre vänstra hörn.
Spegeltryck (Facit-Nr L16v3)
Halvering från Almvik
I Almvik halverades 20 öres märken för nödvändiga 10 öres märken som aldrig gavs ut.
Halveringarna användes på tjänstebrev inom båtsmanskompaniet i Almvik.
Dessa finns väl dokumenterade i litteratur och är en av få svenska halveringar som anses vara riktiga. Den svenska experten och intygsskrivaren Helena Obermüller-Wilén utfärdar attester på dessa halveringar och har så även gjort på det här avbildade. Det krävs givetvis ett brevklipp eller helt brev för att äktheten ska gå att säkerställa på en halvering, detta gäller alla halveringar från alla länder.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.